SYLVIA JAVÉN

​

1.

​

Landskap är ställen man kan

använda som ursäkt

för sitt sätt

​

​

​

2.

​

Vi kör genom landet i jakt på månen

det är din idé

jag misstänker

att du tror att så länge

vi tillsammans letar efter något

så ramlar vi inte av vägen

eller pulveriseras till sand

av vårt eget främlingsskap

 

Jag tänker i all stillhet

att vore det nu inte enklare

att leta efter varandra

​

​

​

3.

 

Jag skapar en karta

för att beskriva de platser

jag levt sönder och samman

 

vad som var guld

men också var det finns strategiskt placerade fällor

som är svåra att upptäcka

vissa ser ut som helt vanligt regn

och andra är en spark i magen

så att man slungas rätt ner i stenkrossen

som visserligen är vattenfylld sedan ett decennium

men likväl

 

 

likväl

blir överlevnad

en väsentlig del av upplevelsen

 

 

(Jag skulle inte våga vistas i söderfjärden allt för länge

allt det där stjärngruset måste ju lida av en tusenårig hemlängtan

och sådant smittar som feber

​

​

​

 

4.

 

Göm alla vassa föremål

ät ingen småsten

simma inte för långt ut till havs

 

 

​

​

5.

​

Jag grävde upp alla vassa föremål

och åt all småsten

och simmade mycket långt ut till havs

 

men det hjälpte inte

 

 

​

​

6.

​

Bristen på berg

att sjungande kasta sig ut för

börjar bli påtaglig

 

 

 

​

7.

​

Jag besöker alla platser där vi skadat varandra

en efter en betar jag mig genom utsiktstorn, stränder och klippor och hus. Jag vandrar bakåt i tiden och på alla plaster plockar jag på mig stenar och äppelträd och jag gräver upp marken och jag beslagtar lakan och kaffekoppar och asfalt men svårast är molnen. Jag minns molnens formation en av de sista kvällarna. De såg ut som en enorm krokodil. Lojt låg den utsträckt över hela himlen.

Alla andra saker kan jag stjäla och paketera in i små paket som är hanterbara och brännbara

men molnet försvann för alltid

det är inetsat under min hud och hur blir av med sådant

 

 

​

​

8.

 

Jag var beredd med kil och hammare

på ett stenblock ute i skärgården

med armhävningar i armarna och beslutet om att nedteckna

en gång för alla

eposet om dig och mig

en mörk och mäktig historia jag burit inom mig

i åratal

 

men väl invid klippväggen

med händerna kring verktygen

andades jag in och ut

och tänkte

men äsh

är det nu så viktigt egentligen

 

och så var jag fri